Skrock skrock om tillbakagång

Karindagens hoppfullhet
blev Tagedagens akuta besök hos min Dr för att få andningshjälp. Lycka är att min trygghet finns vid nästa kvarter. Ungefär som TVs Kvartersdoktorn. Men idag  på
Arnedagen känns det hoppfullt, livet går vidare, det kanske t.o.m rusar fram, nu när jag går på kortison ett tag framöver.
Nu är det Örjans tur att ha dukat under när det gäller halsont och snuva. STACKARS HAN för när en man blir förkyld DÅ ÄR DET HEMSKA SAKER.
En cykeltur kändes för mej andningsbefrämjande.
Min vän Aleide och jag susade nerför lasarettsbacken
Stopp 1. blev Galleri 1 : Vernissage Marianne Boberg
Konstnärinna från Robertsfors född här i stan. hade jobbat på Norran en gång i världen. Stopp 2. Stigs konditori där kaffe och snusdosor lät oss smaka. Stopp 3. hus-och-hem-koll i Rosenriket. sedan gled vi över älven via Älvsbackabron. Vid uppfarten mot Nygatan ropade Aleide att kameran måste agera eftersom hon upptäckt en stackars groda som blivit överkörd och såg faktiskt ut som en fossil
Sedan hemåt och precis när jag lagat en god laxrätt med en annorlunda potatis och lök/tomatlåda och sallad, ringde det på dörren och ett glatt överraskningspar blev våra middagsgäster. Jättejätte kuligt. Kära Ni tack att ni kom !!!!
Nu är det kväller, och jag tror att jag gör som förra natten sover ute på balkongen där är det mycket luft att andas.
God natt